Aladdinask från fam Winkler smakade gott! |
Efter bad och lunch vägledde reseledaren oss till Rangiputa beach, för att se fin, vit silikon-pipsand.
På morgonen åkte vi till Kaitaia och klev på en bokad busstur som skulle visa oss runt i norr. Vi började turen med att köra ner på stranden och 90 mile beach, där man beroende på väder, vind och tidvatten kunde köra bil på. Denna välkända kuststräcka är populär för fiske och andra outdoor aktiviteter.
Efter att ha kört i 90 knyck i ungefär en timme svängde bussen inåt land och körde upp i en åfåra. Skumpigt värre. På sikt hade vi sett stora sanddyner och när vi kom fram tog busschauffören fram ett gäng pulkor som vi sedan kunde använda och åka ner för sluttningarna med. Kul men vissa fick sand överallt.
Bussen svängde av beach highway och vi tog 1:an vidare norrut. Lunchstop på en fantastisk surfstrand, Tapotupotu, med jämna 2-3 m vågor som rullade in. Isak struntade i lunchen och bodysurfade istället.
Nästa stopp var Nya Zeelands norra udde, Cape Reinga, där Tasman sea och Stilla havet möts. Storslaget landskap och en massa Mauri historia. Enligt legenden lämnar själarna Cape Reinga genom Pohutukawa trädets rötter ner mot havets botten och bort till Three Kings Islands som vi skymtade på horisonten.
Cape Reinga |
Lite morgonjogg på stranden innan frukost för oss båda, sen vidare söderut längs västkusten. Kringelikrokväg över en timme innan vi kom fram till en bilfärja. Vi körde sen till Opononi för en lunch med fin utsikt över Hokianga Harbour och de gigantiska sanddynorna.
Nu skulle vi ta oss vidare genom Waipoua Forest och de gigantiska kauriträden. Vi stannade till på två ställen för att se de enorma träden (King of the Forest & Lord of the Forest). Det var en häftig djungelpromenad. Efter mycket körande denna dag landade vi till slut på Baylys beach och vårt boende för natten. Det visade sig att där fanns pool, så kvällen var räddad - barnen i poolen och föräldrar i solstol med bok och utsikt över solnedgången!
Inte mycket stod på programmet denna dag förutom att ta sig hem till Auckland. Men en trevlig inbjudan från familjen Dunlop/Peak gjorde att vi stannade till hos dem mitt på dagen på deras sommarställe i Matakana. Den svenska flaggan var hissad när vi kom, så vi kände oss riktigt välkomna! Barnen kände sig hemma direkt med kompisarna från skolan, och vi vuxna tog en fika. Lite strandlek och promenad innan vi körde de sista milen hem. 100 mil på en vecka var nu avverkade.