SkyTower & Devenport

Barnen vaknar tidigt. Efter soluppgången över Rangitoto & ett par FaceTime samtal med Sverige tog vi motorvägsbussen ner till down town Auckland. Med högt & fint väder åkte vi upp i Sky Tower, 328 m över havet. Man såg nästan hela norra delen av Nya Zeeland. Förvånansvärt lite folk som hade åkt upp dit samma dag. Efter en fika, Uno och ett flertal bilder åkte vi ner för att se några galningar som faktiskt hoppade från tornet.

Tills fots gick vi ner mot hamnen. Tusentals segelbåtar och en nyöppnad lekplats i SiloPark gjorde att vi dröjde kvar. Lunchen bestod av fish n' chips på kajen.

Från färjeterminalen åkte vi till Devonport och strosade omkring i denna pittoreska förort till Auckland. Vi släpade upp barnen på mt. Victoria, varifrån man kunde se hela stan och östkusten norrut.

Nöjda efter en heldag i solen släckte vi törsten med en svensk cider som vi hittade i liquor-shoppen i Takapuna.

En vecka...

...går snabbt. Endast frukt med till skolan idag, sushi-friday @ fem dollars. I vanlig ordning delade vi upp oss och följde med barnen till room 11 & 16. Fantastiskt att skolan erbjuder extra engelska undervisning flera tillfällen per vecka! Inför lunch lämnade vi barnen och gick via 33 meters poolen och simmade några längder.

Åter efter lunch inför fredagens ensemble där Lukas klass gjorde framträdande, två sånger, dikter och några teckningar. Avslutningsvis framhävdes några duktiga barn, på ett ganska osvenskt vis, och Lukas och Stella blev uppmärksammade som nya barn vid skolan. Stolt kunde de uppvisa varsitt diplom efteråt.

Direkt efter skolan tog vi bussen norrut till Mirangi bay. Sökte upp livräddarstationen, strosade längs havet och hamnade till slut på en restaurang. Mysig by med en speciell charm. 

Hemåt och sedan vår första fredagsmys med chips och Simsons. 

Apartment 403

Idag fick vi tillgång till den lägenhet vi ska hyra under vår tid i Auckland. Vi vaknade på motellet, packade ihop våra saker och gick med barnen till skolan. Barnen verkar trivas i skolan trots att de inte förstår språket. De har redan fått några kompisar som hjälper dem lite extra. Efter några timmar i skolan gick vi tillbaka till motellet för att ta en taxi med all packning till lägenheten. Samtidigt som vi kom till lägenheten levererades de sängar vi köpt i helgen. Eftermiddagen ägnades sedan till att packa upp väskor, montera sängar, tvätta lakan och handla mat. Vi hämtade barnen från skolan och strosade lite på stan. Sen käkade vi en god middag och firade med lite glass. Det känns skönt att vara på plats på riktigt! 

Första dagen i skolan

Idag var första dagen i skolan för barnen. Efter frukost hemma gjorde vi i ordning matlådan med frukt, grönsaker och mackor. Med skoluniformerna på vandrade barnen stolta till skolan och kom fram lagom till när skolklockan ringde in klockan 9. De andra barnen i Lukas och Stellas klass tog hand om dem på ett fint sätt trots att de inte förstod varandras språk. Lukas som oroade sig över att han inte skulle få spela fotboll här, blev överlycklig när några killar från klassen ville spela fotboll med honom på rasten. Han ska troligtvis få vara med i skolans fotbollslag också. Stella kämpade på med uppgifterna i klassrummet. I NZ börjar barnen i skolan när de är fem år, så de ligger långt framme i läsning och skrivning. Lärarna verkar bra, barnen blev väl omhändertagna och var nöjda med skoldagen som slutade klockan 15. Bad i poolen när vi kom hem, tacos och sen läxläsning innan barnen somnade med en massa intryck i hjärnbarken.

En del att fixa

Finns det någon affär där man kan köpa frukost kl. 04? Vi fick hålla ut till kl. 06. Några timmar senare gick vi till sjukhusadministrationen och fixade med lite papper. Sen gick vi in till stan, förbi skolan, mäklaren och fixade ett skattenummer. Vi tog en lunch och drog oss hemåt.

Dag två i NZ- på midsommarafton - hade vi bestämt möte med rektorn på skolan. Två förväntansfulla barn och föräldrar gick därför till Takapuna primary school. Det var ett positivt möte med mycket information. ”You are welcome to start school on Monday”. Okej - det blev ett kort sommarlov för barnen… Vi fick en rundvisning på skolan och presenterades för barnens klasser och lärare Mr Couch och Mrs Waghorn. Skoluniform inhandlades liksom en hel lista med böcker, mappar, pennor, lim etc. som barnen ska ha med på måndag. Det blir spännande både för barn och föräldrar…

NZ telefonnummer fixades liksom bankkonto och kort. Sen hade vi bestämd träff med mäklaren och fick se vår lägenhet. Lägenheten ligger i en skyskrapa ”The Sentinel”, så den blir lätt att lokalisera (vilket kan vara bra för vissa i familjen). Ett litet gym och en fin pool finns i komplexet, vilka lär bli använda. Nu ska vi bara få tag på sängar till lägenheten, det fanns nämligen inte… En lång dag, som startade kl 02 med Lassemajas korsord, avslutades med UNO innan vi somnade.

Welcome to New Zealand!

Incheckningen gick utan problem. Max 20 kg per väska hade checkats av med bagagevågen vi fått. Lite väntan innan flyget. Den första flygningen till Singapore kändes riktigt lång, men till slut var vi framme. Knappt tre timmar i Singapore och Skytrain mellan terminalerna innan vi sattes på nästa plan. Planet var halvfullt så det blev några timmars sömn tack vara lite space. Klockan 22 NZ tid kom vi äntligen fram till Auckland! Redan i passkontrollen (där Stella passade på att tappa en tand!) kände vi att vi var ”Welcome to New Zealand”! Väskor hämtades och äpplen slängdes. I gränskontrollen ville en spårhund lukta på våra väskor, och man blir ju lite lätt nervös och vill inte hamna i TV-serien ”Gränskontrollanterna”. Taxin väntade och tog oss till motellet i Takapuna där vi kraschade i sängarna.

 

Bye bye Halmstad

Taxin hämtade upp oss och våra fyra resväskor och körde till tågstationen. Hej då huset på ett tag. På stationen kom Charlotta och Göran och vinkade av oss.  Tåget tog oss till Köpenhamn. Vi ville vara på plats nära Kastrup till flyget som gick nästa dag. Det var skönt att åka kvällen innan för att inte bli stressad av AC som inte fungerar eller förseningar, vilket självklart tågtrafiken erbjöd även på denna resa. Genomsvettiga kom vi därför fram till hotellet och fick börja med varsin dusch. Lite middag och sen god natt.

Fina vänner, kollegor och familj

Sista veckan innan avfärd var det fullt med ”hej då”-kalas. Vi hälsade på och hälsades på av familj och vänner för att säga hej då på ett tag. Vi gick ut med kollegor och avskedades på ett fint sätt med ord, presenter och hälsningar. Det värmer! Fredagen innan resan bjöds vi på fin middag med ”gänget”. Vi kommer att sakna er! Vid sådana här tillfällen märker man att vi har fina familjer, vänner och kollegor som skapar trygghet och glädje i vardagen!

Förberedelser

Drömmen startade för några år sedan, halvskadad från simning och uppväxt har man alltid haft ett mål att se fram och arbeta emot. Med en allmän rastlöshet och ett sug efter att åka ut i världen igen började jag söka arbete i Australien och på Nya Zeeland. Fick några erbjudande med varierande innehåll från olika städer down under, innan vi bestämde oss. Från början var det meningen att vi skulle åkt till Christchurch på Nya Zeelands syd-ö, men en jordbävning av en viss dignitet utplånade dessa planer, så det var bara att söka vidare. När erbjudandet från Auckland trillade in kändes allt rätt.

Soo long hade vi inte lagt ner speciellt mycket arbete eller börjat förberedelserna. När ett av farthindrena, engelska-testet, var avklarat började arbetet på allvar. I efterhand är vi väldigt tacksamma för elektroniska PDF möjligheter, en scanner som gick varm och e-mail, för det var en hel hög med dokument som skulle fyllas i och skickas iväg. Som så mycket annat kan man bara konstatera att det var skönt att vi inte visste på förhand hur jobbigt det skulle bli med den engelska byråkratin, för i så fall vet i f…n.

”Det ordnar sig” var en väl använd fras hemma på Tenorvägen. Allt började falla på plats och tack vare den klara arbetsfördelning att Pernilla skulle fixa på hemmaplan och Isak med de Nya Zeelänska detaljerna klarade sig äktenskapet utan allt för många stötningar. Veckan före vi åkte var bilen såld, huset nystädat, barnens rum förseglade, lägenhet i Takapuna och barnens skola fixad. Och det känns även väldigt bra att vår kamrat och livräddande-streckjägare kommer att bo och ta han om vårt hus.