Sista dagarna i Auckland

Sista morgonen på en camping! Käkade frukost och drog sen till Spa Thermal Park, där varma källor rinner ut i floden och blandas med det kalla vattnet. 

Pernilla och barnen satt där en lång stund medan Isak sprang längs floden till Huka falls och tillbaka. 

Tillbaka till bilen och den sista biten till Auckland. Det var segt att åka de sista milen. Vi åkte till Kumeu strax utanför Auckland efter middagen till familjen Beetham. De har Sam som är tre år och en nyfödd bebis. Sam blev väl omhändertagen av våra barn och ville inte alls gå och lägga sig. Pernilla fick lyxen att sova inomhus själv i en dubbelsäng! Det var riktigt skönt!  Isak och barnen höll tillgodo i campervanen.

Dagen efter tog vi med Sam och åkte och plockade jordgubbar på en av de många fruktodlingar de har i Kumeu. Tre halvfulla hinkar blev det innan vi övergick till att äta istället. Efter lunch drog vi iväg till Muriwai för ett sista besök. Det var väldigt blåsigt, så det blev bara ett kort dopp för killarna.

På kvällen hade vi en trevlig BBQ tillsammans med Beethams och självklart blev det jordgubbar och glass till efterrätt. Kvällen avrundades med foton och jämförelser mellan Sverige och Nya Zealand... 

Lugn morgon innan vi sa adjö till familjen och körde till Takapuna för att fixa de sista, som att hämta post som kommit och avsluta bankkonton. Sen körde vi hem till Mckenzie's, där endast deras 16-åriga dotter Kayla var hemma, för vår sista natt där och ompackning av alla våra saker. På eftermiddagen åkte vi alla till Mairangi Bay för ett sista besök på livräddarklubben. Isak paddlade en sväng, Lukas körde bräda och Stella byggde sandslott med sin favorit Kayla. En glass innan vi körde hem och lagade middag. Sista riktiga dagen i NZ innan hemfärd. Vi har haft det fantastiskt under vår tid här, men nu längtar vi ändå hem! 

Vi ställde klockan på tidigt för att komma iväg till flygplatsen. Vi hann se vår sista soluppgång över Rangitoto. Iväg i morgontrafiken med campervanen till uthyrningsstället. Inspektionen av bilen gick bra och vi blev sen körda till flygplatsen. På plats och redo att åka hem till Sverige. Lukas gick ut och pussade marken. Farewell New Zealand - Heare Ra Aotearoa! Tack för denna gång! 

Tillbaka till nordön

Fick ställa klockan tidigt eftersom vi skulle med färjan tillbaka till nordön. Hamnade långt fram i kön till färjan där vi också åt vår frukost. Det var strålande sol och nästan ingen vind, vilket gjorde båtturen över Cook Strait magnifik.

Väl framme i Wellington var siktet inställt på Te Papa - Museum of New Zealand. Te Papa betyder 'container of treasures'.

Mycket fanns också att upptäcka och lära om på detta ställe - vulkaner, jordbävningar, djur och växter från skog, berg och hav, Nya Zeelands historia och den Māoriska kulturen. Fint och häftigt museum vid vattnet. 

 

I det fina vädret passade vi på att strosa längs strandpromenaden. Barnen hittade en lekplats med "studs-bungy" som de testade så det killade i magen. Tjejerna tog en shoppingtur på stan medan killarna bytte om till badkläder och hoppade från piren. Middagen åt vi i solen med utsikt över havet och inloppet till Wellington. 

Lördag, vaknade i huvudstaden och hade bestämt oss för att åka till Weta workshops, en världskänt ställe där man tillverkar och hjälper filmproducenter att skapa vapen, kläder mm. Sitt genombrott fick de med Sagan om Ringen och allt skulle tillverkas till trilogierna. Alla svärd, brynjor, Smaug, etc ja you get the picture. Bergtrollen från the Hobbit stod och vaktade entrén. 

Väl inne satt Gollum på en sten och daskade en hal och våt fisk på en sten. Allt väldigt verkligt. 

Lukas och Isak betalade extra för att få en rundtur i verkstaden, där vi fick se allt från modeller till fullfjädrade och verklighetstrogna Orker och figurer från Avatar. 

Weta har den enda master vapensmeden på Nya Zeeland i sin verkstad, vilket kanske inte är så konstigt efter att man försett alla skådisarna med välpolerade vassa svärd iblandannat Sagan om ringen och den Siste Samurajen. De visade även en film om hur man gjorde speciella effekter i den senaste och ganska unika animerade filmen Tintin som Spielberg och Peter Jackson producerade. 

Efter denna fullträff blev det flera timmar i vanen innan vi kom fram till Taupo som var målet för natten. Strax innan Taupo stressade Pernilla upp hela familjen med att bensinen snart var slut, och det var flera mil på slingriga vägar innan det skulle komma en mack. När vi äntligen såg skylten och kunde pusta ut visade det sig vara en truck-mack... Men, det var inte långt till en riktig mack så vi kunde pusta ut. 

Ett härligt bad-stopp i denna Nz största sjö innan vi landade på campingen. Vi hann äta lite middag innan det arrangerades ett disko för barnen. Dans och 'hela havet stormar' som slutligen vanns av Lukas. Dusch, godis och godnatt. 

Quake Town & Whale watching

Sååå skönt att sova i en riktig säng. Vi fick parkera vår husbil hemma hos en kompis som Isak lärt känna i Auckland. Vaknade vid åtta och tog det lugnt, tog bilen för en tur runt stan och slogs av all förstörelse från jordbävningarna 2010 & 2011. Massor av byggnade som var rivna och lika många till som var avspärrade och skulle rivas. Flera containrar uppsatta för att skydda människor och bilar från ras.

Körde ut till Sumner, en liten slumrande förstad ut mot kusten. Gråmulet och blåst gjorde att vi inte kände oss speciellt sugna på att bada denna dagen. Det fick bli en förmiddags kaffe innan vi åkte in 
till centrala delarna av stan.

Barnen ville äta sushi så det fick det bli. Fler hotade byggnader bland nybyggda, allt i en salig röra och fullt byggpådrag överallt. Centrum på den sista quaken låg mitt i staden vilket gjorde att stadens katedral hade kollapsat.

Tragiskt att se en så fin byggnad i ruiner. Istället hade man byggt upp en ny katedral gjord av hårdpapp. Kul att se. 

Mitt i stan där allt förstörts hade man byggt upp ett område, Re:Start, med alla affärer inhysta i containrar. Modernt och häftigt och lockade oss till shopping. 

Mer tur var också att det var en stor festival i stan med gatumusikanter från hela världen. Bägge barnen var uppe på scenen och dansade. Vi besökte området och såg ett par shower innan det började värka i fötterna efter en lång dags promenerande. Nöjda med dagen åkte vi tillbaka, via mataffären, till våra husvärdar. Stella var duktig och tog hand om deras dotter Arabella, medan Lukas blev bästis med deras hund.  

Christchurch och våra värdar gjorde våra dagar här minnesvärda, positivt överraskade över sydöns största stad. Mulet och regn körde vi för första gången på länge norrut. Nu känns det, med drygt en vecka kvar i landet, att vi är på väg hem. Fin och snirklande väg genom Canterburys vindistrikt. Fanns många små vinyards att stanna på, men vi pressade vidare och anlände i Kaikoura strax efter lunch. Denna by är känd för sina havsutflykter och valskådning. Vi gick en sväng på byn och tittade i suveniraffärer och fyllde på med några sista saker. Ett par sälar såg vi på nära håll ute på Kaikoura peninsula. 

Onsdag, en vecka kvar, känns sjukt konstigt. Vilket fall, vaknade till molnigt väder och vindstilla, ganska annorlunda från gårdagen. Pernillas LBP försvann direkt när himmeln började att spricka upp. Barnen badade i campingens pool och vi sprang varsin sväng. 

Lunch intogs på stranden innan vår valutflykt och tjejerna tog varsin åksjuktablett till efterrätt. Väl ute på ett lätt svallande hav fick vi snart se en stor kaskelottval! Imponerande att se den ligga och hämta andan efter att ha varit nere i 45 minuter på 1000 meters djup. Efter en stund vek den neråt igen och visade fenan som alla ville fotografera. 

Som bonus fick vi även se ett gäng på ca 100 delfiner kring vår båt. Lekullt gäng som hoppade och lekte. 

Lukas mod sjönk när han konstaterade att inte skulle få se någon späckhuggare. Han hade längtat och hoppats på detta i snart 3 månader sedan vi berättat att vi skulle på Whale watching. Ett gäng albatrosser svepte förbi i vinden. Upprymda och skakiga efter havsturen blev det en fika ifrån en utsiktsplats och sedan ett dopp i havet. Vi hittade en strand med kraftfulla shore dumps som slängde upp allt och alla som försökte trotsa vågorna. Barnen tyckte att det var kul, Isak försökte hålla ställningarna och var glad att återvända upp på stranden med två oskadade barn. 

Det börjar bli svårt att stiga upp före kl 8 på morgonen, trots tjockleken på madrasserna och trängseln så sover alla länge på mornarna. Efter frukost badade barnen i campingens pool medan vi plockade ihop. Vi fortsatte den östra kustvägen norrut och vägen följde järnvägsspåret och havet. Vi stannade för att se fler sälar som verkar gilla denna kuststräckan och nerifrån bergen kommer inte bara ett vattenfall.

Vid något tillfälle sa Lukas att han var badsugen, vilket resulterade i ett oplanerat stopp på en öde  oceanstrand med fina runda stenar, men med farligt shore dump. Vi badade alla i knädjupt vatten vilket var läskigt nog. 

Ett snabbt stopp i Blenheim, största staden i Marlborourgh, och sedan ut en sväng för att titta på vindistriltet. Massor av vingårdar, stora kända och små okända, med oändliga rader av vinrankor. 

På kvällen blev det en lokal Savignon till lammburgarna. Vi somnade alla snabbt efter en lång dag med en del tid i bilen och med de salta baden i tankarna. Tidigt i morgon åker vi färjan över till nordön igen. 

Pancake Rocks & Arthur's pass

Efter en stormig natt vaknade till vår förvåning till en lugn och molnfri morgon i Carters beach.

Vi tog varsin runda på stranden medans barnen sov och dukade sedan upp frukost i solen.

Med nyvädrad vagn åkte vi ner längs kusten, men det dröjde inte länge förrän ett barn var åksjuk och det visade sig vara smittsamt. Därför fick vi stanna på en öde och vild strand med massor av drivved och fina runda stenar. Blev ett lyckat stopp för det var riktigt fint. 

När vi lurat in barnen i bilen igen åkte vi den sista biten ner till, Punakaiki's pankaks klippor i Paparoa nationalpark. Fint och häftigt, men ganska mycket turister. Konstigt att det kan skapas
sådana här klippformationer. 

Efter en fika och snack med en lokal dam som sålde 'river stones' fick vi tips om att söka upp en

strand strax söderut där man kunde bada, hoppa från klippor och hitta fina stenar. Här spenderade vi ett par timmar lekandes och letandes innan vi körde den sista och välkända piktoreska sträckan ner till Greymouth. 

Körde över en flod som rinner igenom stranden och genom en liten men fin stadskärna innan vi kom fram till nästa camping ett stenkast från stranden. Väl skyddad av dynerna backade vi in i vår campingficka, åt grillat och tittade på solnedgången medan barnen fick sitt efterlängtade lördagsgodis när de tittade på film. 

På morgonen i Greymouth gick vi ner till stranden och morgongympade medan barnen putsade sina river stones. För västkusten en lugn och stillsam start på dagen. Efter ihoppackning hoppade vi in i husbilen med siktet på Christchurch på östkusten via Arthur's pass. Lätt nervösa att vår lilla husbil skulle klara av passet, men den tuffade på uppför de branta och smala backarna. Vi stannade på västsidans sluttningar för att känna på det kalla och strömmande flodvattnet. Till barnens förtjusning tog floden pappas sandal. 

Väl uppe stannade vi i välkända byn, med samma namn, och åt lunch. Det var en speciell upplevelse för de ökända och intelligenta Nya Zeeländska bergspapegojan, Kea, hade lärt sig hur man tog mat från de förbipasserande. Viftandes med en matbricka lyckades vi komma igenom hela måltiden utan att bli bestulna av någon mat från denna bastanta bergsfågel med kraftiga klor och näbb. 

På vägen ner från bergen, på the great alpine road, passerade vi slätten där sagan om ringen och Rohans kungadöme spelades in. Mer spännande för vissa. 

Vi anlände till Christchurch på sen eftermiddagen och åkte till den hundraåriga botaniska trädgården för husbilsmiddag innan vi åkte hem till en familj och kollega till Isak. Trevligt att prata, Lukas drog några av sin korttrix och vi fick sova i en riktig säng. 

Kaiteriteri, Rabbit Island & Buller Gorge

Tisdag, idag stannade vi faktiskt kvar på samma ställe, Kaiteriteri. Sovmorgon för barnen medan vi vuxna tränade. Isak tog stand up paddle board tillbaka till Split Apple Rock och Pernilla sprang en snirklig sväng. Vi är glada att hon hittade tillbaka. Fin morgon utan moln och vind. 

Dagen spenderades på en liten skyddad strand runt udden, dit Lukas och Isak paddlade och tjejerna gick. Snäckor plockades, Lukas och Stella hittade 115 sjöstjärnor och vi hoppade från klipporna.

Skönt att ta det lugnt och bara va för en gångs skull. Tidig middag innan en trevlig runda mini golf på en ny fin bana. En glass på stranden blev belöningen efter en tuff match.

 

Isak tog en kvällsjogg och såg ett par rockor som lekte i strandbrynet. 

Dagen avrundades med rödvin, kex och en magnifik solnedgång. 

Utcheckningen vid tio är stressigt när en skulle SUPa och en köra styrketräning i soluppgången. 

Annars börjar vi bli bra på att plocka ihop tajkon-bilen. I vilket fall rullade vi iväg 10:05 söderut igen och stannade på Rabbit Island, ett naturreservat, för sol och bad. 

När vinden tilltog efter någon timme och vi ätit lunch med finfin sand överallt åkte vi vidare. Passade på att stanna på en vingård för att uppleva miljön, prova några viner och köpa en flarra Sauvignon Blanc. 

Lukas ville gärna hoppa från piren och vi hade inga ursäkter då vi skulle passera stället igen. Eftermiddagen avslutades således med bad och glass i Mapua, kanske ett av våra favoritställen. CountDown för att fylla vårt stora kylskåp och sedan "some grill on the BBQ" på campingen. Barnen somnade snabbt efter några historier. 

Torsdagsmorgon, mindre än 2 veckor kvar på Nya Zeeland, tiden går snabbt. Idag åkte vi sydvästerut från Nelson, upp i bergen, med sikte på Murchison och whitewater rafting. Vinden ryckte i vår höga och smala bil och regnet kom och gick. Lukas var helt säker på att vi var i Sagan om Ringens misty mountains. Grillrester till lunch innan vi klädde på oss underställ, våtdräkter, paddlarjackor, hjälmar och flytvästar. 

Efter en snabb säkerhetsgenomgång började färden i gummibåten längs Buller Gorge river. Familjeturen bjöd på några små forsar och på ett ställe fick vi klättra upp och hoppa ifrån en klippa. Hela familjen hoppade, om än efter lite övertalning. Vi gled och paddlade till vår slutdestination. 

Lite småfrusna kom vi sen tillbaka till base camp och fick varma scones och te - mycket gott och värmande! 

När föräldrarna ordnade med vår frukost denna fredagsmorgon gick barnen och matade djuren. Fanns wallabies, emu, höns, ankor, rådjur och hästar. 

Första stoppet låg bara 20 minuter bort och var landets längsta svängbro - Buller Gorge Swingbridge. Vi gick över och åkte linabana tillbaka. 

Sedan åkte vi en snirklig väg längs en flodbädd fram till Westport. Någon blev åksjuk så färden tog lite längre tid på grund av stopp och sänkt hastighet. Gammal fiske- och västkustsstad som slumrat till under de senaste decennierna. Här åt vi lunch och såg oss omkring, konstaterade ganska snabbt att man inte skulle kunna bo här. 

Ca 20 minuters bilfärd västerut kom vi fram till ett tillhåll för sälar. De fick skydd från väder och vind av klippformationer i havet. Vi såg massor av små och stora sälar som vilade på klipporna i den starka blåsten. 

Sedan hoppade vi in i bilen igen, åkte via en fyr på Cape Foulwind, till campingen. Västkusten är "awesome" och visar alltid sin karaktär med stora vågor och frisk vind. 

Kahu Kayaks

Måndag stod det paddling på schemat. Upp tidigt till en röd sol som tog sig upp över bergen bortom Nelson, körde den slingrigaste vägen mot kayakcentrat och åt frukost där. Lugn och fin morgon med moln, vilket lugnade Pernilla. Hon hade nämligen varit nervös att det skulle vara dåligt väder i flera veckor. 

Iväg i dubbelkajaker med guide och en annan far/son. 

Det blev ingen längre tur men ganska lagom till Split Apple Rock och beach. Något annorlunda fenomen och givetvis en Maurisk historia bakom den kluvna stenen. 

Lunch och PutiPuti-vävning, dvs jätte vass-strå blev till en slags blomma. 

Efter bad och fika paddlade vi tillbaka. Det hade börjat blåsa upp, men som tur var till vår fördel. Väl tillbaka till base camp åkte vi en watertaxi upp till Anchorage Bay, vilket låg skyddad från vågor, vind och omvärlden (naturreservat). 

Fin vit pipsand, väl här blev det medhavd lunch, bad, klättring och Pernilla gick på bushwalk. Efter fyra timmar här och någon tupplur var vi nöjda och blev hämtade av samma båt igen. Hamburgare och en dusch så slocknade alla med gung och brus som vägrade släppa taget.