Pancake Rocks & Arthur's pass

Efter en stormig natt vaknade till vår förvåning till en lugn och molnfri morgon i Carters beach.

Vi tog varsin runda på stranden medans barnen sov och dukade sedan upp frukost i solen.

Med nyvädrad vagn åkte vi ner längs kusten, men det dröjde inte länge förrän ett barn var åksjuk och det visade sig vara smittsamt. Därför fick vi stanna på en öde och vild strand med massor av drivved och fina runda stenar. Blev ett lyckat stopp för det var riktigt fint. 

När vi lurat in barnen i bilen igen åkte vi den sista biten ner till, Punakaiki's pankaks klippor i Paparoa nationalpark. Fint och häftigt, men ganska mycket turister. Konstigt att det kan skapas
sådana här klippformationer. 

Efter en fika och snack med en lokal dam som sålde 'river stones' fick vi tips om att söka upp en

strand strax söderut där man kunde bada, hoppa från klippor och hitta fina stenar. Här spenderade vi ett par timmar lekandes och letandes innan vi körde den sista och välkända piktoreska sträckan ner till Greymouth. 

Körde över en flod som rinner igenom stranden och genom en liten men fin stadskärna innan vi kom fram till nästa camping ett stenkast från stranden. Väl skyddad av dynerna backade vi in i vår campingficka, åt grillat och tittade på solnedgången medan barnen fick sitt efterlängtade lördagsgodis när de tittade på film. 

På morgonen i Greymouth gick vi ner till stranden och morgongympade medan barnen putsade sina river stones. För västkusten en lugn och stillsam start på dagen. Efter ihoppackning hoppade vi in i husbilen med siktet på Christchurch på östkusten via Arthur's pass. Lätt nervösa att vår lilla husbil skulle klara av passet, men den tuffade på uppför de branta och smala backarna. Vi stannade på västsidans sluttningar för att känna på det kalla och strömmande flodvattnet. Till barnens förtjusning tog floden pappas sandal. 

Väl uppe stannade vi i välkända byn, med samma namn, och åt lunch. Det var en speciell upplevelse för de ökända och intelligenta Nya Zeeländska bergspapegojan, Kea, hade lärt sig hur man tog mat från de förbipasserande. Viftandes med en matbricka lyckades vi komma igenom hela måltiden utan att bli bestulna av någon mat från denna bastanta bergsfågel med kraftiga klor och näbb. 

På vägen ner från bergen, på the great alpine road, passerade vi slätten där sagan om ringen och Rohans kungadöme spelades in. Mer spännande för vissa. 

Vi anlände till Christchurch på sen eftermiddagen och åkte till den hundraåriga botaniska trädgården för husbilsmiddag innan vi åkte hem till en familj och kollega till Isak. Trevligt att prata, Lukas drog några av sin korttrix och vi fick sova i en riktig säng.