Delfiner och fint besök

Måndagskvällen var Pernillas första kurskväll på Bronze course/livräddarutbildningen. Jag tänkte att det kunde vara kul att testa, fräscha upp minnet och få tillfälle att öva lite engelska. Vi får väl se hur det går. Det började i ett snabbt tempo med kort intro och sen arbete i en work book. Det var väl några i min ålder, med de flesta (inkl instruktörerna) var väl födda på 90-talet. Men så var det ju också nästan 20 år sedan jag gick livräddarkursen hemma i Sverige...

Efter att jag lämnat barnen på skolan i tisdags tog jag bussen in till stan. Det var en underbar morgon och jag gick av bussen och strosade på stan och kände mig rätt nöjd med tillvaron! Lite lunch och en kaffe vid hamnen innan jag drog mig hemåt för en löptur på stranden innan jag hämtade barnen igen. Sämre dagar har man ju haft! 

För tio år sedan lärde vi känna Jason O'Pray när vi bodde hemma hos honom i Maroochydore och tränade livräddning inför VM. Med business i Auckland kom han på besök och vi åt middag tillsammans hemma hos oss på onsdagskvällen. Trevligt att ses igen och prata gamla och nya minnen. Även han har två barn och ska gifta sig nästa år på Bali.

På fredagskvällen åkte jag och barnen till fotbollsklubbhuset där det var årets prisutdelningar. Klubbdirektören vill värva Lukas och hade tryckt upp en tröja till honom, nr 7. Sedan blev det fredagsmys med chips och Ninja warrior. Lukas har inte tagit av sig tröjan sedan han fick den.

Lördagen började på bästa sätt, Isak åkte till livräddarstationen för att paddla ski. Är man kroniskt förtidig får man vänta innan de andra kommer. Med blicken vänd mot mot havet och soluppgången kom det plötsligt ett helt gäng med delfiner som simmade förbi. Vi paddlade söderut, efter delfinerna, men kom aldrig ikapp dem. Efter en kaffe åkte jag hemåt med ett stort leende på läpparna.

Vädret är väldigt växlande och lite kallt i vinden, så vi bestämde oss för att ta bussen in till down town Auckland. Vi gick längs marinan, tittade in på deras Maritime museeum, åt lunch på en italiensk restaurang och till barnens stora förtjusning hängde i Silo park (lekplats). Efter en eftermiddags tupplur hemma träffade vi en Svensk-Kiwifamilj på en restaurang på kvällen. Till Stellas förtjusning går Lily (med en svensk mor så hon pratar svenska) på skolan och de har funnit varandra och leker en hel del. 

Efter sovmorgon på söndagen åkte vi upp längs östkusten till Orewa. Mitt på en ganska långgrund strand låg Orewa surf life saving club som idag höll en boat race tävling. Plattvatten och ingen större utmaning för båtarna, men trevligt att se.

Vart vi än åker finns det oftast fina lekplatser och precis som vanligt var den det mest populära med hela utflykten. Vi kunde dock slita barnen där ifrån och gå en sväng i denna lilla sommar byns centrum och sedan åka upp till en regnskog med speciella träd och en look out.

Innan vi var hemma stannade vi till på Mairangi bay eftersom barnen ville bada med sina nya våtdräkter. Vi stod på land eftersom vi båda är lite förkylda, men det var trevligt att prata lite med några gamla livräddare, precis som vi själva... 

Speech, rugby och livräddning

Veckan startade med cross country för Lukas och year 3, 4 och 5. Han var rätt nervös och efter tre varv i Killarny Park kom han in på en fjärde plats, vilket han tyckte var godkänt. Efter skolan gick vi, som vi brukar på måndagar, till Lake Pupuke bakom skolan och matade fåglar och käkade mellis innan simningen. Isak slutade tidigare så han kom också och hann simma lite själv och leka med barnen i vattnet.

Pernilla har nosat reda på ett gäng som morgonsimmar en bit härifrån. Detta måste man ju prova, så i onsdags morgon (05,30!) hoppade jag i vattnet. Det var ett gäng på ca 15 stycken gamla simmare, triathleter och livräddare som tränade varje morgon. Just onsdagar var tydligen den dagen de simmade det längsta passet. 5000 meter senare gick jag nöjd upp ur vattnet. Jag tror inte jag simmat så långt på typ 20 år…

På torsdagskvällen var det ”student-led-konference” på skolan, eller typ utvecklingssamtal. I klassrummet hälsades fyra familjer/föräldrar välkomna samtidigt och sen fick Lukas/Stella visa vad de gjort och hur de utvecklats sedan de började. Lärarna stöttade upp ibland och hjälpte dem att visa oss. Intressant upplägg där skolan vill visa eleverna att det är dem som äger sitt eget lärande. Lite oväntat var rektorn ”barnvakt” till de barn som hade syskon, så att föräldrarna kunde fokusera på ett barn i taget. Vi avslutade kvällen med ett gemensamt möte med ESOL läraren som hade filmat barnen när de sjöng en sång om alfabetet och läste högt ur utvalda böcker. Kul att se!

På fredagen simmade vi tillsammans och åt en mysig lunch på Takapuna beach cafe innan vi gick till skolans assembly som alltid avslutar veckan. Denna gång fick Lukas ett diplom för det tal han höll inför klassen – ”Come visit Sweden”. Han var mycket nöjd att äntligen få ett diplom! 

Hem för lite middag innan sista fotbollsmatcherna för säsongen. Lukas har verkligen tyckt det varit roligt att få spela fotboll med Takapuna AFC och vi har alla haft trevligt i samband med matcherna. Efter varje match går de upp till klubbhuset för lite prisutdelningar och samvaro, öl och snack. En rätt trevlig tradition. Vi sa ’hej då’ till tränarna och tackade för oss.

Efter en lugn lördagsmorgon vi tog oss över Habour Brigde till Ponsonby som enligt broschyrerna skall vara Auckland’s hippiest street. Vi gick längs med Ponsonby road, kollade i affärer och stötte ihop med rektorn som satt på ett kafé. Hittade en fin park som barnen lekte en stund i med utsikt över Skytower. Sen satte vi oss i solen och käkade lunch och läste tidningar och njöt. Sedan styrde vi bilen mot Eden Park för rugby match - Auckland vs Bay of Plenty. Häftigt att se alla människor med peruker och flaggor. Lite svårt att förstå alla regler, men kul att se en rugbymatch live här i Nya Zealand. Med en öl och lite skolsken gick det ingen nöd på oss! Auckland vann med 32-17. 

Vi ställde klockan på ringning för att hinna se starten på North Shore 1/2-maraton under söndagsmorgonen. Ganska stort gäng begav sig längs stranden innan de försvann upp i bostadsområdet. Medhavd fika avnjöts på lavaklipporna på norra udden. Efter det gick vi upp till söndagsmarknaden, fikade, köpte några tavlor och blommor. Inspirerade av alla löparna joggade vi i omgångar på stranden. Solen värmde och havsbrisen kylde. 



På eftermiddagen åkte vi till "vår" nya liväddningsklubb, Mairangi Bay surf club, och paddlade ski. Barnen lekte helt ohämmat i det 12 gradiga vattnet. Trevligt att komma ut på vattnet igen.

        

Ortopedi & cross country

Skolan flyter på för barnen och Pernilla är med mindre och mindre. Barnen går på ESOL klasser (English for Speakers of Other Languages) fler gånger i veckan och kan nu bl.a. alfabetet som rinnande vatten. På onsdagen var det cross country tävling för Stella och alla de yngre skolåren. Två varv runt skolgården i regn som avslutades med diplomutdelning. Fredagen ägnades bl.a. åt skolfoto och Maori-tema på skolsamlingen.

 

Arbetet börjar falla på plats. Jag har opererat och haft mottagning på ett nyöppnat sjukhus inne på sjukhusområdet, Elective Surgical Center. Spillrans nya lokaler och utrustning, tyvärr också helt nya medarbetare som inte är helt trimmade ännu. ESC är unikt i landet, kirurgerna på sjukhuset kan arbeta där på sin lediga tid - fee for service, och tjäna en hacka. Man kan välja sina egna patienter ur sin egna väntelista. Många har 5-6 månaders egna väntelistor och på detta vis ges en möjlighet att korta ner väntetiden något. Det finns ingen som kan ta någons patient och "ge" till en annan ortoped att operera. Politiskt vill man ändra på systemet men än så länge står läkarna på sig. Ingen skulle acceptera att bli opererad av någon som man aldrig hade träffat, vilket ju tyvärr är fallet i Sverige.

Denna veckan har jag loggat tre omvända axelproteser, en öppen axel stabilisering och en pectoralis major-fäste lagning. Artroskopiskt blev det två stabiliserande axeloperationer, en snapping scapulae (filar av en hörna på skulderbladet), sex rotatorcuff reparationer, en remplissage och två armbågsskopier. Bra vecka, kommer oftast hem med ett leende på läpparna. 

På lördagsmorgonen begav sig Pernilla ut på en cykeltur med vår racercykel i dimma och sol. Lite trixigt, finns inga cykelbanor så man får hålla sig på gatorna. Cyklade också om ett cykelgäng och en ambulans, vilket gjorde turen ännu långsammare än vanligt... Suntoon visade bara 1,6 mil ner till Devonport och tillbaka. Efter en sväng på stranden köpte vi blommor och choklad till min consultant, Mr Poon, dit vi skulle på lunch. Trevligt att komma hem till någon. De har två små flickor och barnen lekte bra, avslutade med att bada i deras pool. Många Kiwisar har en egen pool i trädgården. På kvällen blev det mys hemma.

Varje söndag är det en liten marknad här i Takapuna som vi besökte idag. lite blommor köpte vi. I det växlande vädret valde vi sen att åka till Auckland museum för att titta på farliga och utdöda djur samt Maouri-traditioner och vapen. När pojkarna blev för rastlösa fick det bli en lunch på stan, i The New Market distrikt, där hustrun inhandlade funktionskläder inför framtiden...

 På vägen hem åkte vi upp på Mount Eden innan ett lågtryck körde hem oss. 

Stella badade i vår, för tillfället ouppvärmda pool, innan hon bastade med Pernilla. 

Tills nästa vecka

Rotorua - nästan som Hyltebruk

På engelska och med hjälp av bilder berättade Lukas om vad vi hade gjort under helgen för sin klass. Språket börjar komma för storebror och han vågar räcka upp handen och fråga på lektionerna. På tisdagen fick Pernilla i födelsedagspresent att följa med Stellas klass till en farm. De fick uppleva lite farmliv, mjölka kor, mata grisar, klappa och mata lamm samt vara med när de klippte ett får. Annars rullar vardagen på. Efter skolan blir det simning, fotboll eller biblioteksbesök för läxläsning och engelska-spel på datorn som barnen måste göra för skolan.

                           

Vi vaknade på lördagsmorgonen till ett hyfsat väder. Med lunchlåda körde vi söderut för en helg i Rotorua. När vi kom dit efter tre timmar på snirkliga vägar besökte vi en Louge-anläggning. Vi åkte en gondol och österrikiska stolsliftar upp på ett berg och sedan bromsade lådbilar ner för olika banor. Riktigt kul och det bästa med hela resan, igen, enligt Lukas. 

  

En av de lokala skolorna hade en rugby- turnering som vi tittade på när vi åt vår lunch. Efter det följde vi röken och lukten till Te Puia vilket var ett gammalt Maoriskt område med gejsrar och bubblande gyttjepölar. Vi hoppade på en guidad tour och fick se en woodcarving- och en vävar-skola, som upprättats för att denna konstform inte ska falla i glömska. Man tar endast in 3 studenter på denna prestigefulla femåriga utbildning per på. De hade även det förpliktade Kiwi-fågelhuset. 

Gejsrarna var väldigt aktiva och hade ett tjugotal utbrott varje dag och spred sin svavellukt och färg omkring sig. 

Efter en liten tupplur på vårt hotell, med utsikt över gejsern, körde vi en sväng in till down town Rotorua. Ingen större metropol. Vi hamnade, enligt Lukas, på den bästa restaurangen: Pizza Hut. Anderuds slog en pling på FaceTime tråden vilket alltid är lika trevligt. 

Efter en tidig kväll vaknade vuxna och små kl 6 på söndagsmorgonen. Hotellfrulle och sedan till det omskrivna Polynesian SPA. Vi badade i mineral och lätt syrliga pooler med en tempratur på ca 38 grader. Barnen uppskattade det uppfriskande utomhusbadet.

 Före avfärd svängde vi förbi ett naturreservat där man för hundra år sedan planterade Redwood trees. Stora och mäktiga och ett bra tillfälle för oss och barnen att sträcka på benen innan vi åkte hem. Många och långa mil för stora och små, nästa helg stannar vi nog hemma....

         

    

Bland hobbitar, lysmaskar och kiwis

Vardagen rullar på här för oss med jobb, skola och eftermiddagsaktiviteter. I måndags var det simning för båda barnen. Lukas har också börjat nu med tränare från simhallen. Detta eftersom det är kö för att komma in i simklubben. Det visade sig lyckat eftersom han var den enda denna gången, och fick därmed en privatlektion! I onsdags firade vi vår 9-åriga bröllopsdag med räkor och vin. Torsdagen bjöd på strålande sol och fint väder, så Pernilla tog bilen till Devonport för lunch och lyxkaffe med utsikt över Auckland city. På fredagens skolsamling i aulan fick Stella ett diplom ”for her positive attitude towards school”, som gjorde både Stella och oss glada. På kvällen var det fotbollsmatch igen som faktiskt knockade både Pernilla och Stella! Så nu har lyxfrun stora läppar utan botox… :)

Helgen har vi tillbringat i Waikato och Waimoto distrikten. På lördagsmorgonen åkte vi redan klockan sju söderut för ett besök på Hobbiton i Matamata. Vi anlände till Hobbit-country och Hobbiton något skeptiska över denna turistfälla. Lukas var taggad och påläst till tusen, han har lånat alla Hobbit-bildböcker på biblioteket och skrivit ett 20-tal frågor till guiden. Det var faktiskt imponerande och häftigt! Ur ett enastående landskap har man byggt upp en liten stad med Hobbit-holes, sjöar och små trädgårdar. En fejkat ek hade Peter Jackson köpt för 500 000 dollar och även ett bryggeri till festen i filmen. Han verkar inte ha lämnat många detaljer till slumpen. Efter en dricka i ett fullskaligt och gemytligt The Green Dragon’s Inn avslutades touren.

När vi blivit avsläppta från hobbitontouren körde vi ytterligare söderut för att gå en sträcka på Waikato River Trails. Efter en stunds promenad kom vi fram till ”The Blue Spring”, från vilken 70 % av NZ buteljerade vatten kommer ifrån. Det var riktigt klart och fint blått vatten som var 11 grader kallt.

Kvällen och natten tillbringade vi i Hamilton. Vi var inte direkt imponerade av staden i sig, men vi hittade en mysig restaurang där vi stannade en lång stund innan vi åkte till motellet.

Efter en torftig frukost drog vi mot Waitomo Caves. Grottorna och dess lysmaskar är en av de populäraste turistattraktionerna i NZ. Det har tagit miljontals år för grottorna att bildas och det var häftigt att få se dem i verkligheten. Den guidade turen gick genom grottorna och avslutades med en kort båttur på en underjordisk sjö där vi fick se en massa lysmaskar.

På vägen hem mot Auckland hittade vi Otorohanga Kiwi House och fick se stora och små Kiwisar. Häftigt att se denna national-ikon på riktigt.  

Födelsedag och forest biking

Skolan startade upp igen efter ett par veckors vinterlov. Barnen och föräldrarna var glada att vända åter till Takapuna primary school. Stella började simskola på måndagen och tyckte att det var roligt. På tisdagen spelade Lukas fotboll efter skolan. De verkar vilja att han stannar och har lovat att fixa med våra visum om han kan vara kvar i klubben... :) Det bästa är att han lovat sin far att köpa en Porsche när han bli fotbollsproffs.

Mitt-i-veckan fyllde ngn 41 år. Sjukhusschemat tillät en ledig eftermiddag, så herr och fru Isaksson kunde avnjuta en barnfri lunch på ett poppigt hak i byn. Trevligt och gott. Efter att ha hämtat barnen på skolan åkte vi norrut till Long Beach - ett på sommaren populärt bad och picknick område med holländska rötter. Blåsigt och vinter-ruggigt men med fina vyer. Lukas hjälpte oss att hoppa över en bäck utan bli blöta. På kvällen delades presenter ut på en mysig och häftig mexikansk restaurang i Takapuna. 

Födelsedagsmiddag

Long Beach

Skolplikt tillät att föräldrarna på fredagen kunde åka ensamma än längre norrut på östkusten till Shakespeare regional park. Kullar, vyer och massa får. Stella och pappa fredagsmös på kvällen med popcorn och lyckades trigga husets brandlarm, medan Lukas och Pernilla var på ytterligare en fotbollsmatch.

Shakespeare park

På lördagen hade folkhälsoplaneraren bokat mtn.bikes på Woodhill bike park. I ett stort område kan man med hyrda cyklar utforska oändliga stigar. Blev inte så oändligt för oss för Stella tyckte att det var svårt. En trevlig, aktiv och annorlunda utflykt! 

Muriwai beach

Från skogslandskapet drog sig Forden och familjen mot havet. Muriwai beach med sin ökända Gannet koloni. Stora havsfåglar som häckar på klipphällar. Svårt att tröttna på dessa storslagna vyer och svarta stränder.  På vägen hem stannade vi till vid Bethells beach.

I arla morgon begav vi oss till södra Auckland för fotbolls-turnering. Takapuna fotbolls klubbs första turnering - och det märktes. De gul-blåa drev omkring i flock efter bollen och förlorade matcherna tre. De flesta var glada ändå. När vi ändå var nära åkte vi till One Tree Hill igen och spenderade söndagseftermiddagen på denna utsiktskulle.