Pancake Rocks & Arthur's pass

Efter en stormig natt vaknade till vår förvåning till en lugn och molnfri morgon i Carters beach.

Vi tog varsin runda på stranden medans barnen sov och dukade sedan upp frukost i solen.

Med nyvädrad vagn åkte vi ner längs kusten, men det dröjde inte länge förrän ett barn var åksjuk och det visade sig vara smittsamt. Därför fick vi stanna på en öde och vild strand med massor av drivved och fina runda stenar. Blev ett lyckat stopp för det var riktigt fint. 

När vi lurat in barnen i bilen igen åkte vi den sista biten ner till, Punakaiki's pankaks klippor i Paparoa nationalpark. Fint och häftigt, men ganska mycket turister. Konstigt att det kan skapas
sådana här klippformationer. 

Efter en fika och snack med en lokal dam som sålde 'river stones' fick vi tips om att söka upp en

strand strax söderut där man kunde bada, hoppa från klippor och hitta fina stenar. Här spenderade vi ett par timmar lekandes och letandes innan vi körde den sista och välkända piktoreska sträckan ner till Greymouth. 

Körde över en flod som rinner igenom stranden och genom en liten men fin stadskärna innan vi kom fram till nästa camping ett stenkast från stranden. Väl skyddad av dynerna backade vi in i vår campingficka, åt grillat och tittade på solnedgången medan barnen fick sitt efterlängtade lördagsgodis när de tittade på film. 

På morgonen i Greymouth gick vi ner till stranden och morgongympade medan barnen putsade sina river stones. För västkusten en lugn och stillsam start på dagen. Efter ihoppackning hoppade vi in i husbilen med siktet på Christchurch på östkusten via Arthur's pass. Lätt nervösa att vår lilla husbil skulle klara av passet, men den tuffade på uppför de branta och smala backarna. Vi stannade på västsidans sluttningar för att känna på det kalla och strömmande flodvattnet. Till barnens förtjusning tog floden pappas sandal. 

Väl uppe stannade vi i välkända byn, med samma namn, och åt lunch. Det var en speciell upplevelse för de ökända och intelligenta Nya Zeeländska bergspapegojan, Kea, hade lärt sig hur man tog mat från de förbipasserande. Viftandes med en matbricka lyckades vi komma igenom hela måltiden utan att bli bestulna av någon mat från denna bastanta bergsfågel med kraftiga klor och näbb. 

På vägen ner från bergen, på the great alpine road, passerade vi slätten där sagan om ringen och Rohans kungadöme spelades in. Mer spännande för vissa. 

Vi anlände till Christchurch på sen eftermiddagen och åkte till den hundraåriga botaniska trädgården för husbilsmiddag innan vi åkte hem till en familj och kollega till Isak. Trevligt att prata, Lukas drog några av sin korttrix och vi fick sova i en riktig säng. 

Kaiteriteri, Rabbit Island & Buller Gorge

Tisdag, idag stannade vi faktiskt kvar på samma ställe, Kaiteriteri. Sovmorgon för barnen medan vi vuxna tränade. Isak tog stand up paddle board tillbaka till Split Apple Rock och Pernilla sprang en snirklig sväng. Vi är glada att hon hittade tillbaka. Fin morgon utan moln och vind. 

Dagen spenderades på en liten skyddad strand runt udden, dit Lukas och Isak paddlade och tjejerna gick. Snäckor plockades, Lukas och Stella hittade 115 sjöstjärnor och vi hoppade från klipporna.

Skönt att ta det lugnt och bara va för en gångs skull. Tidig middag innan en trevlig runda mini golf på en ny fin bana. En glass på stranden blev belöningen efter en tuff match.

 

Isak tog en kvällsjogg och såg ett par rockor som lekte i strandbrynet. 

Dagen avrundades med rödvin, kex och en magnifik solnedgång. 

Utcheckningen vid tio är stressigt när en skulle SUPa och en köra styrketräning i soluppgången. 

Annars börjar vi bli bra på att plocka ihop tajkon-bilen. I vilket fall rullade vi iväg 10:05 söderut igen och stannade på Rabbit Island, ett naturreservat, för sol och bad. 

När vinden tilltog efter någon timme och vi ätit lunch med finfin sand överallt åkte vi vidare. Passade på att stanna på en vingård för att uppleva miljön, prova några viner och köpa en flarra Sauvignon Blanc. 

Lukas ville gärna hoppa från piren och vi hade inga ursäkter då vi skulle passera stället igen. Eftermiddagen avslutades således med bad och glass i Mapua, kanske ett av våra favoritställen. CountDown för att fylla vårt stora kylskåp och sedan "some grill on the BBQ" på campingen. Barnen somnade snabbt efter några historier. 

Torsdagsmorgon, mindre än 2 veckor kvar på Nya Zeeland, tiden går snabbt. Idag åkte vi sydvästerut från Nelson, upp i bergen, med sikte på Murchison och whitewater rafting. Vinden ryckte i vår höga och smala bil och regnet kom och gick. Lukas var helt säker på att vi var i Sagan om Ringens misty mountains. Grillrester till lunch innan vi klädde på oss underställ, våtdräkter, paddlarjackor, hjälmar och flytvästar. 

Efter en snabb säkerhetsgenomgång började färden i gummibåten längs Buller Gorge river. Familjeturen bjöd på några små forsar och på ett ställe fick vi klättra upp och hoppa ifrån en klippa. Hela familjen hoppade, om än efter lite övertalning. Vi gled och paddlade till vår slutdestination. 

Lite småfrusna kom vi sen tillbaka till base camp och fick varma scones och te - mycket gott och värmande! 

När föräldrarna ordnade med vår frukost denna fredagsmorgon gick barnen och matade djuren. Fanns wallabies, emu, höns, ankor, rådjur och hästar. 

Första stoppet låg bara 20 minuter bort och var landets längsta svängbro - Buller Gorge Swingbridge. Vi gick över och åkte linabana tillbaka. 

Sedan åkte vi en snirklig väg längs en flodbädd fram till Westport. Någon blev åksjuk så färden tog lite längre tid på grund av stopp och sänkt hastighet. Gammal fiske- och västkustsstad som slumrat till under de senaste decennierna. Här åt vi lunch och såg oss omkring, konstaterade ganska snabbt att man inte skulle kunna bo här. 

Ca 20 minuters bilfärd västerut kom vi fram till ett tillhåll för sälar. De fick skydd från väder och vind av klippformationer i havet. Vi såg massor av små och stora sälar som vilade på klipporna i den starka blåsten. 

Sedan hoppade vi in i bilen igen, åkte via en fyr på Cape Foulwind, till campingen. Västkusten är "awesome" och visar alltid sin karaktär med stora vågor och frisk vind. 

Kahu Kayaks

Måndag stod det paddling på schemat. Upp tidigt till en röd sol som tog sig upp över bergen bortom Nelson, körde den slingrigaste vägen mot kayakcentrat och åt frukost där. Lugn och fin morgon med moln, vilket lugnade Pernilla. Hon hade nämligen varit nervös att det skulle vara dåligt väder i flera veckor. 

Iväg i dubbelkajaker med guide och en annan far/son. 

Det blev ingen längre tur men ganska lagom till Split Apple Rock och beach. Något annorlunda fenomen och givetvis en Maurisk historia bakom den kluvna stenen. 

Lunch och PutiPuti-vävning, dvs jätte vass-strå blev till en slags blomma. 

Efter bad och fika paddlade vi tillbaka. Det hade börjat blåsa upp, men som tur var till vår fördel. Väl tillbaka till base camp åkte vi en watertaxi upp till Anchorage Bay, vilket låg skyddad från vågor, vind och omvärlden (naturreservat). 

Fin vit pipsand, väl här blev det medhavd lunch, bad, klättring och Pernilla gick på bushwalk. Efter fyra timmar här och någon tupplur var vi nöjda och blev hämtade av samma båt igen. Hamburgare och en dusch så slocknade alla med gung och brus som vägrade släppa taget. 

Mot Abel Tasman

Utan att egentligen veta vilken veckodag det var så ställde vi klockan för att vi skulle vidare. Morgondopp och frukost vid Pelorus bridge som går över ån med samma namn. Fint, klart och kallt vatten. Tydligen hade en sekvens i The Hobbit spelats in här, när dvärgarna satt i vintunnor och åkte med vattnet samtidigt som orkerna jagade dem. Inga orker idag, men stället svärmade med sandloppor så vi fick ganska brådis därifrån efter doppet.

Efter detta äventyrliga stopp åkte vi vidare västerut mot Nelson. Ryktades om en marknad mitt i staden. Kul att titta på och faktiskt skönt att vi nu inte kan köpa något mer för allt måste släpas och flygas hem om några veckor. 

Dagen fortsatte i Tolkiens tecken, vi hittade guldsmeden som fick i uppdrag att göra ringen till Trilogin. Tydligen fick han göra ca 40 olika ringar beroende på vem som skulle ha på sig ringen. Man kunde köpa en äkta kopia för en liten förmögenhet. 

I det varma vädret var vi tvungna att dra oss ut mot stranden till Tahunanui beach. Toppen tyckte barnen som hittade vattenrutschkanor. Lite blåsigt på stranden, men varsin löprunda hann vi med på eftermiddagen. Matinhandling innan vi landade på campingen och grillade lamm och drack lokalt producerad dryck. 

Sovmorgon på den lövtunna madrassen, leade upp ryggen med pulverkaffe och frulle på campingen. Frågade vid utcheckningen om lokala stalltips och blev dirigerad till Mapua i Ruby bay. Riktigt trevlig ställe, en naturlig hamn som tidigare var en stor port för export. Nu hade byn slumrat till och var säte för sommarstugor och konst. Vi höll till i hamnen och hoppade från bryggan ner i strömmen. Glass, kaffe och riktigt fint väder gjorde att vi mådde ganska bra. 

Efter medhavd lunch åkte vi vidare norrut i Able Tasman området för att landa i Kaiteriteri med sin gyllene sand. Stor camping som troligtvis välkomnade en stor del av sydöns semestrande befolkning. Många lämnade idag och tog med sig sina egna bord, stolar, jetskis, grillar, kylskåp mm. Galet vad grejer folk har med sig. De flesta hade varit här sedan jul. Efter att ha backat in vår lilla husbil la vi på 50+ i solcreme och gick ner mot stranden. Fint med gyllene sand från järnet i granitsanden som rostat och gett upphov till dess färg. Mycket folk men inte jämfört med trängseln vid klockan i Tylösand. Vi klättrade och snorklade vid klipporna och såg lite småfisk. 

Frun och sonen somnade på stranden medans Isak och Stella byggde med snäckor.

Efter kyckling och pasta träffade vi ett par från Västerås som turade omkring här i 5 veckor.

SydÖn

Efter omstuvning och ballast-balansering rullade familjen ombord på The InterIslander Ferry som skulle ta oss från Wellington på Nordön till Picton på SydÖn. Grovt rullande sjö gjorde att tjejerna höll sig på akterdäck lätt bleka om nosen medans killarna kollade färjan. Albatrosserna trivdes i den hårda blåsten. Efter två timmar blev det mindre gungigt när vi gled in i skyddad skärgård. Höga berg omgav oss och det gröna vattnet. 

Väl inne i Picton parkerade vi och fyllde på med lunch. Man undrar ibland om vi inte lika väl hade kunnat stanna hemma, åkt till sagoängen på Galgberget, för barnen har hela tiden radarn inställd på lekplatser. Fördelen med lek och kläng är att vi hann dricka kaffe och turades om att se oss om längs strandpromenaden. 

Efter lirkning och lovord om glass kom vi iväg. Siktet var bokningen av boende i Haverlock, 60 minuters snirklig, scenic drive västerut längs Queen Charlotte drive. Många fina vyer och endast vädret med dimma och regn kunde dämpa reslusten. Väl framme i denna fiskeby gick vi en orienterande sväng längs huvudstråket, kollade in info-centrat och handlade mat för kvällen. 

Byn är tydligen känd för sina gröna musslor. Vi åt kyckling! 

På kvällen spelade vi kort och släckte lampan vid tio. 

Vaknade av oss själva idag. Inget direkt planerat. Strosade en sväng i hamnen, köpte proviant till fredagsmys. Farmor och farfar FaceTimade, ganska otroligt att prata med Sverige i realtid trots att vi är på andra sidan världen. 

Vi hajkade upp genom en regnskog för att beskåda ett vattenfall och en å där det finns lysmaskar. Trevlig och fin miljö med många 2-4 m höga silvriga ormbunkar, men maskarna lös med sin frånvaro (ses endast på kvällar). 

Efter en campinglunch tog vi en vatttenTaxi ut i Marlborough skärgård. Vi tittade på oändligt många musselnät som skördas vartannat år. Stor export till Europa och USA av den stora gröna musslan. Omgivna av höga berg med flera nedlagda gårdar. Inte lönsamt att sköta boskapen via båt plus att jorden tydligen inte är allt för bördig. Nu låg där många hus och en hel del planterad skog. Stort, fint, mycket men ödsligt. 

På kvällen åt vi nere i hamnen. Barnen fick sin efterlängtade pizza. Solig dag mot sitt slut. 

Husbil

Med tårar och klump i halsen tog vi farväl av lägenheten, efter att ha badat i poolen, städat, hämtat husbil och sålt Forden. Stannade hos fam McKenzie som bjöd på hamburgare och utsikt över havet från deras hus i Castor bay. Så första natten med camper van fick vi sova i vanliga sängar. Stella fick ta farväl av sin Kayla som passat barnen vid ngt tillfälle. 

Vid sju snåret på måndagmorgonen körde vi över Harbour bridge och fick se Auckland city's skyline i soluppgången. Stannade vid ett par ställen innan vi stoppade strax utanför Taupo vid Huka Falls. Enligt skyltarna forsade det förbi två simbassänger av kallt bergsvatten per sekund. Häftigt. 

Härefter fortsatte vi in till stan, ja eller byn, åt lunch och gick en sväng längs marinan. Besökte mataffären, Lukas hade bestämt middagsmenyn, så ciabatta och räckor inhandlades till kvällsmat. Från stan svängde vi in till hot water springs. Konstigt och i detta fallet var det en liten å med 60 gradigt vatten som rann ut i Waikato floden. I en zon mellan varmt och kallt var det riktigt behagligt. Ute i åfåran var det kallare och det gick med en himla fart, simmade allt va man kunde gick det ändå åt fel håll.

Checkade in på campingen vilket visade sig vara en välbalanserad lekplats för barnen allt för att föräldrar skulle kunna få lugn och ro. Första dagen till enda, men undrar lite hur vi ska klara tre veckor i denna plåtlåda. 

Sov förvånandsvärt bra och vi alla vaknade strax före åtta lika förvånade att klockan va så mycket. Körde ner till stranden till Lake Taupo och åt frukost.

Isak stack iväg på en SUP-tur och barnen lekte. Därefter gick vi längre bort på stranden där det läckte ut varmt vatten, grävde, byggde och hoppade från några klippor. 

Efter att ha pratat med några lokalinvånare hoppade vi över en turistfälla och körde själva ut till Whakamoenga point och gick med en uppumpad SUP ner till stranden. Vi turades om att paddla bort och titta på en stor Maurisk skulptur på en klippvägg - Modern Māori Rock Carving. En helhetsupplevelse. 

Sedan bar det av tillbaka till campingstället och Isak passade på att lätt dehydrerad springa en sväng i eftermiddagsvärmen, 35 grader, vindstilla längs en ganska kuperad stig. Sprang rätt in i den berömda väggen. Tacos, lekar under en uppbrusande himmel. 

Klockan väckte oss vid sex och efter att ha gjort oss och husbilen klara rullade vi söderut med lite pulverkaffe i muggarna. Efter några mil stannade vi längs vägen, vid en scenic look out och åt frukost. Med en liten motor och med ganska lång-smal profil tuffade vi på ner till Wellington. Stannade vid ett par tillfällen för att sträcka på benen. 

Väl framme åt vi lunch i bilen innan vi åkte den välkända Wellington Cable car upp till en utsiktsplats varifrån man kunde se hela huvudstaden. Där uppifrån kunde man gå nerför berget och genom en botanic garden. Längst ner stannade vi till för en glass i rose garden. Promenaden gick sedan vidare ner mot city med stopp vid the Parliament & the Beehive. 

Efter en snabb tur i Wellington city åkte vi mot nattens camping. Lukas hittade och hyrde en trampebil när vi andra lagade mat. Pasta och rester stod på menyn innan regnet skrämde in oss för natten. 

 

Imorgon bär det av till sydön. 

TAKAPUNA

Skönt att ha landat tillbaka i Takapuna och Auckland igen. Turades om med en löprunda och dopp i havet. Åkte ner till Devonport för att säga farväl, med en glass, och köpte en tavla. Efter att ha lunchat hemma hos familjen McKenzie packade och badade vi hemma. Isak smet iväg på kvällen för att se uppföljaren till The Hobbit. Kul och värt att se filmen i det land där mycket av den spelats in. 

På nyårsafton tog vi bussen in till Auckland city och strosade på Queenstreet och köpte lite souvenirer. Det låg ett stort kryssningsfartyg i hamnen, så istället för att fightas med 6000 turister tog vi pendel-båten över till Devonport och bussen hem.

Waterfront Auckland

Efter lunch körde vi upp till Mairangi surf club för att paddla ski och barnen lekte på nippersbrädor. 

Nyårsdopp i ngt varmare vatten

Tråkigt att beta av listan och göra allt för sista gången, men vi är nöjda över vad vi gjort och fått uppleva här i Auckland. På kvällen gick vi en sväng ner till stranden, mycket folk ute i den ljumna aftonen. Vi lyckades hålla barnen uppe, tack vare en eftermiddagslur, till midnatt och beskådade fyrverkeriet över Auckland Skytower på avstånd. Enligt ryktet ske det ha gått $ 1 million upp i rök under de första få minuterna efter tolvslaget. 

Sovmorgon finns inte för Lukas, han vaknade kl 6 och kom fram till att han ville morgonträna på nyårsdagen. Uppfriskande simmade vi 20 respektive 30 längder. Något utdraget men en skön morgon blev till lunch på Zomers med våra vänner Jemma och Dom. Isak och barnen gick på bio och såg 'Walking with dinosaurs'. Pernilla fick vara hemma och packa och städa. 

På torsdagsmorgonen var SUP:en pumpad och rastades i bukten. Höjdaren denna dag blev paddling med de små, blåa, varmvatten pingvinerna. De jagade och drev småfisk framför och mellan sig. Kul att se och gav extra till upplevelsen. 

Blue Penguin

På torsdagen hade vi bestämt träff vid skolans pool för lite lek med Abbe och hennes barn. Det var en skön förmiddag vid poolen i det soliga vädret. 

Hem och packa om badkläderna för en tripp till Browns bay och lunch med familjen Taman/Knoben. Gott och trevligt följt av bad efteråt. Lily och Stella fick säga farväl, och Stella fick ett fint vänskaps-halsband. Dammsugning och badrumsstädning stod sen på programmet denna kväll...

Barnen i Brown Bay

På fredagen blev Fredriks efterträdare/fellow upphämtad och visad runt på sjukhuset och stan. Trevlig lunch med dem och deras två pojkar som för övrigt ska gå i samma skola, TPS. Lägenhetsinspektionen gick som smort och via CountDown köpte vi fredagsmys och proviant inför husbil-utflykten. 

Inspirerade av vänner packade vi fulle och gick ner stranden för att äta den i soluppgången. 

Växlande väderlek som vanligt så vi gick hem och badade i husets uppvärmda pool och tog en tupplur före lunch. På eftermiddagen åkte vi till surfklubben för att leka och säga farväl för denna tiden. Lördagskvällen blev så lugn som en småbarnsfamiljskväll kan bli. 

I morgon bär det av. Ska hämta vår Apollo Endeavour Camper - husbil och köra söderut.